allexya-bianka-story

Senaste inläggen

Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 31 aug 01:10


Fårst kan man fråga vad vill de att du ska göra får utbildning och sen kan du säga vad vill du göra. Men jag vet de e inte så lätt och göra det men man kan prova.
Jag säger inte att du ska ignorera vad dina föräldrar säger, därför du vet mer än oss men man kan lyssna på vad de säger och sen kan du tänka vilken av de utbildningar ska du välja. 
Till exempel jag lyssnade på mina föräldrar och gjorde den utbildningen de ville de att jag ska göra och gjorde också den utbildningen som jag ville som en hobby. 
Det är bra och göra en utbildning som kommer du få jobb efter och du gillar göra den. 
Om man gör den som man gillar, jobb livet bli roli      

ANNONS
Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 31 aug 01:06

Det finns flera typer av inlärningssvårigheter som kan ta sig olika uttryck hos olika individer.* En ”generell” inlärningssvårighet resulterar i att personen har svårare än de flesta andra att ta till sig all slags ny information, och att använda den på ett konstruktivt sätt. Andra individer kan ha ”specifika” svårigheter inom ett avgränsat område, t ex med att räkna, läsa och/eller skriva, eller med någon del av sin motorik.

Generella inlärningssvårigheter innebär att individen fungerar på en lägre nivå än genomsnittet. I och med att det tar längre tid att lära sig nya saker (oavsett vad), hamnar barn med dessa drag lätt på efterkälken i skolan och bland kamraterna.

De här tillstånden är relativt vanliga men ibland inte så uppenbara. De förekommer lika ofta bland flickor som bland pojkar, men de kan ta sig olika uttryck: Pojkar agerar oftare ut problem och uppmärksammas därför lättare av omgivningen. Flickor däremot drar sig inte sällan undan, de är tysta och ”snälla” vilket kan leda till att omgivningen inte ser att det finns allvarliga inlärningsproblem.

Specifika inlärningsproblem innebär att personen har tydliga svårigheter inom ett avgränsat område, t ex läsning (dyslexi), räkning (dyskalkyli) eller motorik (dyspraxi etc). I dessa avseenden tycks det finns en viss överrepresentation hos pojkar.

Symtom

Generell inlärningsstörning betyder att personen utvecklar sina förmågor litet senare och med mindre lätthet än andra, och inte heller når upp till samma nivå som de flesta andra.

Att vara sen i utvecklingen ger en klart ökad sårbarhet för många psykiska symtom och syndrom. Detta antas bero på att en viss funktionsnivå (inom de genomsnittliga gränserna) verkar vara en förutsättning för att utveckla kunskaper och färdigheter. Dessa behövs för att hantera tillvaron, när man som vuxen individ skall ta hand om sig själv, umgås med andra och arbeta eller studera. 

Vanliga livshändelser kan hos personer med låg funktionsnivå vara så påfrestande att de kan leda till uppkomst av symtom på mental ohälsa.

Mer avgränsade inlärningssvårigheter leder ofta till känslor av otillräcklighet och utanförskap. Bristande förståelse hos omgivningen kan ta sig uttryck i bestraffning eller mobbning, vilket ju innebär starka påfrestningar i sig. Vi ser därför också i dessa fall en klart ökad sårbarhet för andra symtom.

Alla sorters inlärningssvårigheter förekommer mycket ofta hos personer med andra utvecklingsrelaterade problem, som ADHDautism, Aspergers och Tourettes syndrom.

Utredning och diagnos

Problem med inlärning av kunskaper och färdigheter utreds av psykologer. Utredningen behöver ringa in vilka specifika svårigheter som personen har, och vilka konsekvenser dessa fått. Sedan behöver utredningen försöka svara på frågan under vilka omständigheter och på vilket sätt personen skulle kunna använda sina (begränsade) resurser på ett bättre sätt. Utredningen bör också kunna utesluta tillfälliga orsaker, t ex missförhållanden i hemmet eller skolan, och identifiera sådana medicinska problem som kan vara behandlingsbara.

Behandling

Att få en begriplig förklaring till varför man fungerar som man gör innebär för många människor en stor befrielse. Nästa nivå av åtgärder är att anpassa studiemiljö och omgivningens krav. Specialpedagogiska insatser kan hjälpa en person med begränsade resurser att utveckla dessa optimalt.

För avgränsade problem som dyslexi och dyskalkyli finns redan väl fungerande pedagogiska program som visat sig ge god effekt. Problemet är mera att alla som skulle behöva sådana insatser inte erbjudits detta eftersom de inte genomgått en riktig bedömning.

Hur får man hjälp?

Barnpsykiatrin eller skolpsykologen är första instansen för utredning och behandling. För personer med dyslexi kan speciella mottagningar eller centra vara till stor hjälp.

Råd till drabbade och anhöriga

Som förälder till ett barn som verkar ha inlärningssvårigheter gäller det att skaffa sig en begriplig bild av hur ens barn fungerar. Den bilden behöver innehålla både de sidor som innebär begränsningar, men också - och framförallt - de sidor som utgör barnets styrkor eller resurser. Dessa bör man sedan uppmuntra, så att barnet kan utvecklas efter sina egna förutsättningar.

ANNONS
Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 31 aug 01:00

Tourettes syndrom hör till de utvecklingsrelaterade tillstånd som debuterar i barndomen eller ungdomen. Det är en kombination av tics, dvs ofrivilliga repetitiva rörelser respektive ljud, som utgör kriterierna för Tourettes syndrom. Dessa tillstånd anses numera vara helt neurobiologiska, dvs inte orsakade av faktorer i omgivningen.

Tics är motoriska eller vokala impulser som personen inte kan stoppa. De kan uppkomma helt spontant eller som svar på en upplevd sinnesretning.

Sinnesretningen har beskrivits som en lätt kittling på huden, som utlöser en motorisk handling (själva ticset), varvid kittlingen försvinner. Dock återkommer den mycket snart igen.

De vokala ticsen startar ibland på motsvarande sätt med t ex en irritation i halsen som leder till ideliga harklingar.

Barn med Tourettes syndrom har ibland ytterligare utvecklingsrelaterade problem, som ADHD/DAMP, tvångssyndrom och/eller autistiska drag.

Tics och Tourettes är inte orsakade av faktorer i omgivningen, utan anses idag helt och hållet vara neurobiologiska .

Fler än de som senare får diagnosen Touretts syndrom kan ha övergående tics under någon period i barndomen eller senare i livet.

Symtom                                                                                                                                                                 Motoriska tics kan vara enkla, och utgöras av blinkningar, grimaser, rynka på näsan, knäppa med fingrarna eller ryckningar i andra delar av kroppen. Komplexa motoriska tics kan innefatta att man berör sig själv eller andra, biter sig i tungan eller läppen, eller företar provocerande gester. Vokala tics kan också vara enkla som att fnysa, hosta, vissla, grymta eller skrika. De komplexa vokala ticsen kan ibland vara av formen ”fula” eller opassande ord, att man säger de ord någon annan sagt eller upprepar det man själv just sagt. Oftast är de dock mer banala, mer eller mindre meningsfulla ord, fraser eller meningar.

Utredning och diagnos                                                                                                                                        Diagnosen ställs efter föräldrars beskrivning, personens egen berättelse och psykologens observation av verbala och motoriska tics.                                                                                                                                              Det är också viktigt att noggrant utreda andra tillstånd som ofta förekommer samtidigt med tics och Tourettes syndrom.  Till sist är det av stor vikt att utesluta att tillståndet har med drogmissbruk eller andra hjärnsjukdomar att göra.

Behandling                                                                                                                                                                 Antipsykotiska läkemedel har visats ha viss effekt vad gäller att minska frekvensen av själva ticsen. Det finns antidepressiva läkemedel som kan mildra tvångssymptomen, liksom psykologiska behandlingar som kan ha viss effekt.                                                                                                                                                           Huvudlinjen är dock det man kallar psykoedukativ behandling. Det innebär att barn, föräldrar och lärare (m.fl.) får tillgång till utförlig och ingående information om tillståndet och ges möjlighet att diskutera på vilket sätt tillvaron för de berörda kan underlättas.

Hur får man hjälp?                                                                                                                                                      Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, är förstahandsalternativet för diagnos och behandling av barn och ungdomar.Att anhöriga och omgivningen i stort skaffar sig information för att förstå tillståndets karaktär, och upprätthåller en icke-dömande inställning är viktigt för att tillvaron skall bli mer uthärdlig för den som lider av tics och Tourettes syndrom. Egen kunskap är givetvis också viktig.

DID

Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 6 juli 19:13

Dissociativ identitetsstörning (engelska: dissociative identity disorder, DID), personlighetsklyvning eller multipel personlighetsstörning, är en dissociativ störning, som är en formell psykiatrisk diagnos. Den beskriver ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter (kallade alter egon, latin för "ett andra jag"), där varje alter ego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning.
DID beskrivs som en psykologisk försvarsmekanism där personen i fråga använder dissociation för att kunna hantera ett allvarligt trauma, och på så sätt utvecklar en eller flera olika personligheter (delidentiteter) för att hantera upplevelserna. Dissociativ identitetsstörning, DID, utvecklas i barndomen, då gränsen mellan verklighet och fantasi fortfarande är vag. Det utsatta barnet skapar en parallell verklighet / identitet som hanterar det trauma barnet utsätts för. Delidentiteten bevarar sedan upplevelsen eller de känslor som följer med den i en separat del av den gemensamma personligheten. Ett barn som utsätts för långvariga övergrepp, oftast av någon nära anhörig som barnet är beroende av, är i riskzonen vad gäller utvecklandet av en posttraumatisk dissociativ identitetsstörning. Detta försvar mot det outhärdliga kan ses som en kreativ lösning av en till synes omöjlig situation. När barnet sedermera växer upp skapar emellertid denna uppdelning av jaget hinder i vardagen. Andra posttraumatiska reaktioner tenderar också att vara en del av problematiken. Återkommande minnesbilder och sensationer, mardrömmar, en upplevelse av distansering från omgivningen, ångest och relationsproblem.
Genom senare tids medicinska mätinstrument har man funnit fysiologiska skillnader i hjärnans aktivitet hos DID-patienter. Inte sällan finns en nedsatt funktion i interaktionen mellan de båda hjärnhalvorna. Tanke och känsla finns bokstavligen i olika delar av den mänskliga hjärnan. Hos DID-patienter tar det sig ett mer djupgående och splittrat uttryck.
Man skiljer på ANP (Apparently Normal part of Personality) och EP (Emotional part of Personality).Hos många människor fungerar ANP och EP integrerat. De har bägge sidor men de fungerar tillsammans. Hos DID-patienter finns det alltid fler än en ANP och oftast också flera EP:n, vilka kommunicerar sinsemellan till en varierande grad. Vissa DID-patienter har amnesi för den period då de befinner sig i dissociativt tillstånd. Andra "ser" vad som händer utan att de upplever att de kan påverka vad som sker och ytterligare några kommunicerar och argumenterar med de andra delarna av det egna splittrade jaget.
Termen schizofreni har ofta använts felaktigt för att beskriva detta tillstånd. Ett exempel inom populärkultur är filmen Mina jag & Irene, en komedi där Jim Carrey spelar en polis som växlar identitet mellan den snälle Charlie Baileygates och den tuffe Hank Evans. Det första dokumenterade fallet av detta missförstånd är i en artikel från 1933 av poeten.

Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 6 juli 19:08

***Udda eller excentriska personlighetsstörningar
Paranoid personlighetsstörning
Denna personlighetstyp karaktäriseras av misstänksamhet, bristande tillit, tolkar handlingar som fientliga eller föraktfulla och är känslig för kränkningar. Personer med denna störning har ofta en överdriven tilltro till sina egna kunskaper och förmågor och undviker ofta nära relationer med andra. De söker efter dolda meningar i allt och hittar ovänliga avsikter i det andra gör. De är snabba med att kräva vänners och familjens lojalitet och verkar ofta kalla och avståndstagande i förhållandet till andra. De skyller ofta på andra och hyser ofta långvarigt agg till andra.
Denna personlighetstyp beräknas förekomma hos cirka 0,5?2,5 % av befolkningen, hos 2?10 % av polikliniska psykiatripatienter och hos 10?30 % av inlagda psykiatripatienter. Det är svårt att motivera dessa patienter till behandling.

***Schizoid personlighetsstörning
Personer med schizoid personlighetstyp är blyga, drar sig undan kontakter, visar lite känslor, föredrar fantasi och aktiviteter i enskildhet. De vill helst vara ensamma och hyser ingen hemlig önskan om att vara populära. De söker sig gärna till yrken med ringa social kontakt. De har ofta dåliga sociala färdigheter och visar inget behov av uppmärksamhet eller någon önskan om att bli accepterade. De uppfattas som humorlösa och distanserade och betecknas ofta som "enstöringar".
Förekomsten är 0,5?0,7 % generellt i befolkningen, men så hög som 14 % bland hemlösa. Det är svårt för en läkare att etablera och upprätthålla en relation till dessa patienter.

***Schizotyp personlighetsstörning
Många tror att detta är en lindrigare form av schizofreni. Tillståndet karaktäriseras av excentriskt beteende, opassande känslor, bisarra idéer och undvikande av kontakt. Patienterna tror av och till att de har extraordinära förmågor eller att helt orelaterade händelser är knutna till dem på ett eller annat viktigt sätt. De är ofta upptagna av excentriska aktiviteter och har svårt att koncentrera sig under längre tid. De pratar ofta på ett överdrivet sätt och det är svårt att följa deras tankegångar.
Förekomsten är cirka 5 % i den generella befolkningen. Dessa personer kan uppleva intensiv ångest i sociala situationer med okända människor. Tillståndet kan utvecklas till schizofreni, men detta sker bara hos en liten del av de som har denna diagnos.

***Dramatiserande, emotionella och antisociala personlighetsstörningar
Dyssocial (antisocial) personlighetsstörning
Ett vanligt missförstånd är att personer med antisocial personlighetsstörning har dåliga sociala färdigheter. Ofta gäller i stället motsatsen. Det typiska för dessa personer är samvetslöshet. De uppträder socialt ansvarslöst och normlöst, utnyttjande, impulsivt och hänsynslöst. Personer med denna störning har ofta ett kriminellt beteende. De uppfattar sina offer som svaga och förtjänar att bli lurade. De ljuger och stjäl ofta. I många fall är de slarviga med pengar och de gör saker utan att tänka över konsekvenserna. De är ofta aggressiva och är mycket mer upptagna av sina egna behov än andras.
De flesta epidemiologiska studier visar en förekomst på 3?5 % i befolkningen.

***Emotionellt instabil (borderline) personlighetsstörning
Dessa personer är typiskt impulsiva, har skiftande och starka affekter, har en dålig självbild, är självdestruktiva och går ofta in i instabila förhållanden. De har ständiga humörsvängningar och får ofta vredesutbrott. Ofta låter de ilskan gå ut över sig själva genom att de skadar sig. Självmordshot och självmordsförsök är vanliga. De tänker mycket i svart och vitt och ingår ofta intensiva och konfliktladdade förhållanden med andra. De blir snabbt arga när det inte går som de har tänkt sig.
Förekomsten är cirka 1,5 % i den generella befolkningen. Detta är den mest studerade personlighetsstörningen och den grupp som har de bäst dokumenterade behandlingsresultaten.

***Hysterisk (histrionisk) personlighetsstörning
Dessa personer är hela tiden på jakt efter uppmärksamhet. De är dramatiserande, känslomässigt instabila och har ett ytligt känsloliv. De måste hela tiden stå i centrum av uppmärksamheten och avbryter ofta andra för att dominera samtalet. De använder ett svulstigt språk för att beskriva vardagliga händelser och söker hela tiden efter uppskattning och erkännande. De kan klä sig provocerande eller överdriva sjukdom för att få uppmärksamhet. De överdriver också vänskap och förhållanden och tror att alla älskar dem. De är ofta manipulerande.
Förekomsten är cirka 1?3 % i den generella befolkningen.

***Narcissistisk personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av självupptagenhet. I likhet med de hysteriska personlighetsstörningarna söker de uppmärksamhet och uppskattning. De är utnyttjande, har storhetstankar, bristande förmåga till inlevelse (empati) och nedvärderar andra. De överdriver sina prestationer och förväntar sig att andra ska tycka att de är enastående. De väljer ut sina vänner eftersom de anser att inte vem som helst är värdig deras vänskap. De är upptagna av att göra ett gott första intryck men har svårt att behålla långvarig vänskap eller långvariga förhållanden. De är oftast ointresserade av andras känslor och kan utnyttja andra.
Förekomsten är 1?3 % i den allmänna befolkningen.

***Ängsliga och nervösa personlighetsstörningar
Tvångspräglad personlighetsstörning
Personer med denna störning är besatta av ordning. De är perfektionistiska, samvetsgranna, stelbenta, upptagna av detaljer och har ett starkt kontrollbehov. Deras behov av att göra allting "rätt" försämrar ofta deras produktivitet. De fastnar i detaljer och missar helheten. De ställer orimligt höga krav på sig själv och andra och är ofta mycket kritiska till andra när de inte lever upp till de här kraven. De undviker att arbeta i grupp och anser att de andra är för slarviga eller inkompetenta. De undviker att fatta beslut eftersom de är rädda för att göra fel. De är sällan generösa med sin tid eller sina pengar. De har ofta svårt att uttrycka känslor. Detta är en den vanligaste personlighetsstörningen och förekommer hos 7 % av den allmänna befolkningen.

****Undvikande personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av extrem social ångest. Personer med denna störning känner sig ofta otillräckliga, undviker sociala situationer och söker jobb där de har liten kontakt med andra. De är rädda för att bli avvisade, känsliga, oroar sig för att de ska verka dumma inför andra och längtar efter att bli omtyckta och accepterade. De överdriver svårigheterna i nya situationer för att slippa delta eller vara med. De skapar ofta fantasivärldar som ersättning för den verkliga världen. Till skillnad från de schizoida personlighetsstörningarna längtar personer med undvikande personlighetsstörning efter social samvaro med andra men är rädda för att de inte ska klara av det. De är ofta deprimerade och har låg självkänsla. Förekomsten är cirka 1 % av den allmänna befolkningen.

***Osjälvständig personlighetsstörning
Typiskt för denna personlighetsstörning är önskan att bli omhändertagen. De är osjälvständiga, överlåter ansvaret till andra och är hjälplösa och otrygga utan partner. De klänger sig fast vid andra och är rädda att förlora dem. De kan få självmordstankar när ett förhållande tar slut. De överlåter till andra att fatta viktiga beslut å deras vägnar och hoppar ofta från förhållande till förhållande. De stannar ofta kvar i förhållanden där misshandel förekommer. De är mycket känsliga för att bli avvisade. De känner sig ofta hjälplösa och deprimerade. Förekomsten är 2?3 % i den allmänna befolkningen.

***Vad orsakar personlighetsstörningar?
Ungefär hälften av både normala och patologiska personlighetsdrag påverkas av ärftliga faktorer. Ungefär lika mycket påverkas av omgivningsfaktorer. Medfött temperament och barndomsförhållanden är viktiga faktorer. Särskilt viktigt är kvaliteten på nära relationer och då särskilt förekomst av övergrepp, försummelse, instabilitet, gränslöshet och otrygghet.

***Diagnos
Diagnosen ställs på grundval av upprepade samtal med läkaren, information från människor i personens omgivning och eventuellt resultat av frågeformulär som patienten fyller i. De olika personlighetsstörningarna avspeglar inte enhetliga grupper. De allra flesta som har en personlighetsstörning kvalificerar sig också för minst en till. Det kan ta lång tid innan en person får en diagnos. Samtidiga sjukdomar som ångest och depression kan i många fall vara det mest framträdande i ett tidigt stadium.

***Behandling av personlighetsstörningar
Behandlingen av personlighetsstörningar har som mål att uppnå bättre social förmåga och anpassning. Man försöker också minska akuta symtom som uppstår, till exempel psykoser. Vidare erbjuder man stöd för att reda ut kriser i förhållandet till de närmaste.

***När det gäller behandlingen delas personlighetsstörningarna in i två grupper: lätta och svåra personlighetsstörningar. De lätta personlighetsstörningarna är de undvikande, tvångsmässiga och osjälvständiga störningarna, medan resten betraktas som svåra.
Det finns mycket begränsat stöd för att någon slags behandling har varaktig effekt på dessa störningar. En del behöver tilläggsbehandling för depression och ångest.

***Vid allvarliga personlighetsstörningar kan det behövas inläggning på sjukhus och läkemedelsbehandling vid kriser, förutom specifika strukturerade psykoterapier, individuellt och i grupp. Stödsamtal hos allmänläkare kan också vara aktuellt.

***Fortsatt behandling av personlighetsstörningar
Den grundläggande personligheten är relativt stabil från tidigt vuxenliv, men betydande förändringar kan ses när man har följt stora grupper utan psykisk ohälsa upp till medelåldern och längre.

***Människor med personlighetsstörningar har större tendens att utveckla depression och ångest, ätstörningar och drogmissbruk. Kriminalitet och självmordsförsök är också något vanligare hos dessa personer. Hur ofta sådana komplikationer förekommer beror på vilken personlighetsstörning det gäller och om personen i fråga får behandling eller inte.
Behandlingsresultaten varierar, men prognosen är bättre än hos personer som inte får behandling.

Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 6 juli 19:04

***Udda eller excentriska personlighetsstörningar
Paranoid personlighetsstörning
Denna personlighetstyp karaktäriseras av misstänksamhet, bristande tillit, tolkar handlingar som fientliga eller föraktfulla och är känslig för kränkningar. Personer med denna störning har ofta en överdriven tilltro till sina egna kunskaper och förmågor och undviker ofta nära relationer med andra. De söker efter dolda meningar i allt och hittar ovänliga avsikter i det andra gör. De är snabba med att kräva vänners och familjens lojalitet och verkar ofta kalla och avståndstagande i förhållandet till andra. De skyller ofta på andra och hyser ofta långvarigt agg till andra.
Denna personlighetstyp beräknas förekomma hos cirka 0,5?2,5 % av befolkningen, hos 2?10 % av polikliniska psykiatripatienter och hos 10?30 % av inlagda psykiatripatienter. Det är svårt att motivera dessa patienter till behandling.

***Schizoid personlighetsstörning
Personer med schizoid personlighetstyp är blyga, drar sig undan kontakter, visar lite känslor, föredrar fantasi och aktiviteter i enskildhet. De vill helst vara ensamma och hyser ingen hemlig önskan om att vara populära. De söker sig gärna till yrken med ringa social kontakt. De har ofta dåliga sociala färdigheter och visar inget behov av uppmärksamhet eller någon önskan om att bli accepterade. De uppfattas som humorlösa och distanserade och betecknas ofta som "enstöringar".
Förekomsten är 0,5?0,7 % generellt i befolkningen, men så hög som 14 % bland hemlösa. Det är svårt för en läkare att etablera och upprätthålla en relation till dessa patienter.

***Schizotyp personlighetsstörning
Många tror att detta är en lindrigare form av schizofreni. Tillståndet karaktäriseras av excentriskt beteende, opassande känslor, bisarra idéer och undvikande av kontakt. Patienterna tror av och till att de har extraordinära förmågor eller att helt orelaterade händelser är knutna till dem på ett eller annat viktigt sätt. De är ofta upptagna av excentriska aktiviteter och har svårt att koncentrera sig under längre tid. De pratar ofta på ett överdrivet sätt och det är svårt att följa deras tankegångar.
Förekomsten är cirka 5 % i den generella befolkningen. Dessa personer kan uppleva intensiv ångest i sociala situationer med okända människor. Tillståndet kan utvecklas till schizofreni, men detta sker bara hos en liten del av de som har denna diagnos.

***Dramatiserande, emotionella och antisociala personlighetsstörningar
Dyssocial (antisocial) personlighetsstörning
Ett vanligt missförstånd är att personer med antisocial personlighetsstörning har dåliga sociala färdigheter. Ofta gäller i stället motsatsen. Det typiska för dessa personer är samvetslöshet. De uppträder socialt ansvarslöst och normlöst, utnyttjande, impulsivt och hänsynslöst. Personer med denna störning har ofta ett kriminellt beteende. De uppfattar sina offer som svaga och förtjänar att bli lurade. De ljuger och stjäl ofta. I många fall är de slarviga med pengar och de gör saker utan att tänka över konsekvenserna. De är ofta aggressiva och är mycket mer upptagna av sina egna behov än andras.
De flesta epidemiologiska studier visar en förekomst på 3?5 % i befolkningen.

***Emotionellt instabil (borderline) personlighetsstörning
Dessa personer är typiskt impulsiva, har skiftande och starka affekter, har en dålig självbild, är självdestruktiva och går ofta in i instabila förhållanden. De har ständiga humörsvängningar och får ofta vredesutbrott. Ofta låter de ilskan gå ut över sig själva genom att de skadar sig. Självmordshot och självmordsförsök är vanliga. De tänker mycket i svart och vitt och ingår ofta intensiva och konfliktladdade förhållanden med andra. De blir snabbt arga när det inte går som de har tänkt sig.
Förekomsten är cirka 1,5 % i den generella befolkningen. Detta är den mest studerade personlighetsstörningen och den grupp som har de bäst dokumenterade behandlingsresultaten.

***Hysterisk (histrionisk) personlighetsstörning
Dessa personer är hela tiden på jakt efter uppmärksamhet. De är dramatiserande, känslomässigt instabila och har ett ytligt känsloliv. De måste hela tiden stå i centrum av uppmärksamheten och avbryter ofta andra för att dominera samtalet. De använder ett svulstigt språk för att beskriva vardagliga händelser och söker hela tiden efter uppskattning och erkännande. De kan klä sig provocerande eller överdriva sjukdom för att få uppmärksamhet. De överdriver också vänskap och förhållanden och tror att alla älskar dem. De är ofta manipulerande.
Förekomsten är cirka 1?3 % i den generella befolkningen.

***Narcissistisk personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av självupptagenhet. I likhet med de hysteriska personlighetsstörningarna söker de uppmärksamhet och uppskattning. De är utnyttjande, har storhetstankar, bristande förmåga till inlevelse (empati) och nedvärderar andra. De överdriver sina prestationer och förväntar sig att andra ska tycka att de är enastående. De väljer ut sina vänner eftersom de anser att inte vem som helst är värdig deras vänskap. De är upptagna av att göra ett gott första intryck men har svårt att behålla långvarig vänskap eller långvariga förhållanden. De är oftast ointresserade av andras känslor och kan utnyttja andra.
Förekomsten är 1?3 % i den allmänna befolkningen.

***Ängsliga och nervösa personlighetsstörningar
Tvångspräglad personlighetsstörning
Personer med denna störning är besatta av ordning. De är perfektionistiska, samvetsgranna, stelbenta, upptagna av detaljer och har ett starkt kontrollbehov. Deras behov av att göra allting "rätt" försämrar ofta deras produktivitet. De fastnar i detaljer och missar helheten. De ställer orimligt höga krav på sig själv och andra och är ofta mycket kritiska till andra när de inte lever upp till de här kraven. De undviker att arbeta i grupp och anser att de andra är för slarviga eller inkompetenta. De undviker att fatta beslut eftersom de är rädda för att göra fel. De är sällan generösa med sin tid eller sina pengar. De har ofta svårt att uttrycka känslor. Detta är en den vanligaste personlighetsstörningen och förekommer hos 7 % av den allmänna befolkningen.

****Undvikande personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av extrem social ångest. Personer med denna störning känner sig ofta otillräckliga, undviker sociala situationer och söker jobb där de har liten kontakt med andra. De är rädda för att bli avvisade, känsliga, oroar sig för att de ska verka dumma inför andra och längtar efter att bli omtyckta och accepterade. De överdriver svårigheterna i nya situationer för att slippa delta eller vara med. De skapar ofta fantasivärldar som ersättning för den verkliga världen. Till skillnad från de schizoida personlighetsstörningarna längtar personer med undvikande personlighetsstörning efter social samvaro med andra men är rädda för att de inte ska klara av det. De är ofta deprimerade och har låg självkänsla. Förekomsten är cirka 1 % av den allmänna befolkningen.

***Osjälvständig personlighetsstörning
Typiskt för denna personlighetsstörning är önskan att bli omhändertagen. De är osjälvständiga, överlåter ansvaret till andra och är hjälplösa och otrygga utan partner. De klänger sig fast vid andra och är rädda att förlora dem. De kan få självmordstankar när ett förhållande tar slut. De överlåter till andra att fatta viktiga beslut å deras vägnar och hoppar ofta från förhållande till förhållande. De stannar ofta kvar i förhållanden där misshandel förekommer. De är mycket känsliga för att bli avvisade. De känner sig ofta hjälplösa och deprimerade. Förekomsten är 2?3 % i den allmänna befolkningen.

***Vad orsakar personlighetsstörningar?
Ungefär hälften av både normala och patologiska personlighetsdrag påverkas av ärftliga faktorer. Ungefär lika mycket påverkas av omgivningsfaktorer. Medfött temperament och barndomsförhållanden är viktiga faktorer. Särskilt viktigt är kvaliteten på nära relationer och då särskilt förekomst av övergrepp, försummelse, instabilitet, gränslöshet och otrygghet.

***Diagnos
Diagnosen ställs på grundval av upprepade samtal med läkaren, information från människor i personens omgivning och eventuellt resultat av frågeformulär som patienten fyller i. De olika personlighetsstörningarna avspeglar inte enhetliga grupper. De allra flesta som har en personlighetsstörning kvalificerar sig också för minst en till. Det kan ta lång tid innan en person får en diagnos. Samtidiga sjukdomar som ångest och depression kan i många fall vara det mest framträdande i ett tidigt stadium.

***Behandling av personlighetsstörningar
Behandlingen av personlighetsstörningar har som mål att uppnå bättre social förmåga och anpassning. Man försöker också minska akuta symtom som uppstår, till exempel psykoser. Vidare erbjuder man stöd för att reda ut kriser i förhållandet till de närmaste.

***När det gäller behandlingen delas personlighetsstörningarna in i två grupper: lätta och svåra personlighetsstörningar. De lätta personlighetsstörningarna är de undvikande, tvångsmässiga och osjälvständiga störningarna, medan resten betraktas som svåra.
Det finns mycket begränsat stöd för att någon slags behandling har varaktig effekt på dessa störningar. En del behöver tilläggsbehandling för depression och ångest.

***Vid allvarliga personlighetsstörningar kan det behövas inläggning på sjukhus och läkemedelsbehandling vid kriser, förutom specifika strukturerade psykoterapier, individuellt och i grupp. Stödsamtal hos allmänläkare kan också vara aktuellt.

***Fortsatt behandling av personlighetsstörningar
Den grundläggande personligheten är relativt stabil från tidigt vuxenliv, men betydande förändringar kan ses när man har följt stora grupper utan psykisk ohälsa upp till medelåldern och längre.

***Människor med personlighetsstörningar har större tendens att utveckla depression och ångest, ätstörningar och drogmissbruk. Kriminalitet och självmordsförsök är också något vanligare hos dessa personer. Hur ofta sådana komplikationer förekommer beror på vilken personlighetsstörning det gäller och om personen i fråga får behandling eller inte.
Behandlingsresultaten varierar, men prognosen är bättre än hos personer som inte får behandling.

[Bild]

[Bild]

Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 6 juli 18:56

Vad är en personlighetsstörning?
En personlighetsstörning är en psykisk sjukdom som kännetecknas av avvikande personlighetsdrag. Det visar sig i form av olämpliga och extrema reaktioner i många personliga och sociala situationer.
En människas personlighet består av ett relativt stabilt mönster av uppfattningar, tankar och beteenden, som kännetecknar den enskilda personen. Vår personlighet är uppbyggd av en rad personlighetsdrag som i större eller mindre omfattning visar sig i samvaron med andra människor. Personen själv är för det mesta omedveten om dessa personlighetsdrag.
Om det mönster av uppfattningar, tankar och beteenden som kännetecknar en enskild person avviker från hur genomsnittet av individerna i en kultur uppfattar, tänker, känner och förhåller sig till andra, kan det handla om en personlighetsstörning. Dessa mönster är relativt stabila och visar sig på flera områden vad gäller psykiska och sociala funktioner. En personlighetsstörning kan betraktas som en störning i utvecklingen av personligheten. Den här typen av störningar visar sig ofta redan i tonåren och fortsätter in i vuxen ålder.
Personlighetsstörningar är ofta, dock inte alltid, åtföljda av olika grad av subjektivt obehag och bristande social förmåga. De är inte en följd av andra psykiska sjukdomar men de kan föregå eller finnas samtidigt med dem.
Personlighetsstörningarna omfattar en grupp sjukdomar där den enskilda personlighetsstörningen klassificeras efter de mest framträdande personlighetsdragen.
Man beräknar att 10?15 % i en normalbefolkning uppfyller de diagnoskrav som ställs för en eller flera av de specifika personlighetsstörningarna.



*** kommer skriva mer om det i nästa inlägg.

Av Allexya Andreea Bianka - Fredag 6 juli 18:31

Borderline är en emotionell instabil personlighetsstörning vilket innebär att man har svårt att kontrollera sina känslor. Detta kan bland annat leda till självskadebeteende, relationsproblem och att man saknar en identitetskänsla.
Borderline är en personlighetsstörning som kallas för emotionell instabil personlighetsstörning. Detta innebär att en person som har borderline har svårt att reglera sina känslor vilket kan ge snabba känslomässiga svängningar, såsom att gå från jätteglad till jätteledsen på en sekund.
Svårigheten att hantera känslor kan leda till självskadebeteende.
***Impulsivitet och dålig identitetskänsla
Även impulsivitet, dålig självbild, intensitet och tomhetskänslor är vanliga symptom för den som har borderline.
***Rädd för att avsluta relationer
Personer med borderline är också ofta väldigt rädda för att bli övergivna. De gör därför stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer.
***Orsaker till borderline
Varför vissa personer får borderline är fortfarande okänt. Men en teori är dock att de personer som lider av borderline har en medfödd känslomässig sårbarhet samtidigt som de utsatts för ett trauma under uppväxten.
Hur detta trauma ser ut kan variera kraftigt, så som dödsfall, våld eller att bara inte fått tillräckligt med bekräftelse.
***Kan feldiagnotiseras
Det finns andra diagnoser som liknar borderline. Därför är det viktigt att också se av någon av de andra diagnoserna stämmer bättre in innan man får sin diagnos.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se