allexya-bianka-story

Alla inlägg den 6 juli 2018

DID

Av Allexya Andreea Bianka - 6 juli 2018 19:13

Dissociativ identitetsstörning (engelska: dissociative identity disorder, DID), personlighetsklyvning eller multipel personlighetsstörning, är en dissociativ störning, som är en formell psykiatrisk diagnos. Den beskriver ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter (kallade alter egon, latin för "ett andra jag"), där varje alter ego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning.
DID beskrivs som en psykologisk försvarsmekanism där personen i fråga använder dissociation för att kunna hantera ett allvarligt trauma, och på så sätt utvecklar en eller flera olika personligheter (delidentiteter) för att hantera upplevelserna. Dissociativ identitetsstörning, DID, utvecklas i barndomen, då gränsen mellan verklighet och fantasi fortfarande är vag. Det utsatta barnet skapar en parallell verklighet / identitet som hanterar det trauma barnet utsätts för. Delidentiteten bevarar sedan upplevelsen eller de känslor som följer med den i en separat del av den gemensamma personligheten. Ett barn som utsätts för långvariga övergrepp, oftast av någon nära anhörig som barnet är beroende av, är i riskzonen vad gäller utvecklandet av en posttraumatisk dissociativ identitetsstörning. Detta försvar mot det outhärdliga kan ses som en kreativ lösning av en till synes omöjlig situation. När barnet sedermera växer upp skapar emellertid denna uppdelning av jaget hinder i vardagen. Andra posttraumatiska reaktioner tenderar också att vara en del av problematiken. Återkommande minnesbilder och sensationer, mardrömmar, en upplevelse av distansering från omgivningen, ångest och relationsproblem.
Genom senare tids medicinska mätinstrument har man funnit fysiologiska skillnader i hjärnans aktivitet hos DID-patienter. Inte sällan finns en nedsatt funktion i interaktionen mellan de båda hjärnhalvorna. Tanke och känsla finns bokstavligen i olika delar av den mänskliga hjärnan. Hos DID-patienter tar det sig ett mer djupgående och splittrat uttryck.
Man skiljer på ANP (Apparently Normal part of Personality) och EP (Emotional part of Personality).Hos många människor fungerar ANP och EP integrerat. De har bägge sidor men de fungerar tillsammans. Hos DID-patienter finns det alltid fler än en ANP och oftast också flera EP:n, vilka kommunicerar sinsemellan till en varierande grad. Vissa DID-patienter har amnesi för den period då de befinner sig i dissociativt tillstånd. Andra "ser" vad som händer utan att de upplever att de kan påverka vad som sker och ytterligare några kommunicerar och argumenterar med de andra delarna av det egna splittrade jaget.
Termen schizofreni har ofta använts felaktigt för att beskriva detta tillstånd. Ett exempel inom populärkultur är filmen Mina jag & Irene, en komedi där Jim Carrey spelar en polis som växlar identitet mellan den snälle Charlie Baileygates och den tuffe Hank Evans. Det första dokumenterade fallet av detta missförstånd är i en artikel från 1933 av poeten.

Av Allexya Andreea Bianka - 6 juli 2018 19:08

***Udda eller excentriska personlighetsstörningar
Paranoid personlighetsstörning
Denna personlighetstyp karaktäriseras av misstänksamhet, bristande tillit, tolkar handlingar som fientliga eller föraktfulla och är känslig för kränkningar. Personer med denna störning har ofta en överdriven tilltro till sina egna kunskaper och förmågor och undviker ofta nära relationer med andra. De söker efter dolda meningar i allt och hittar ovänliga avsikter i det andra gör. De är snabba med att kräva vänners och familjens lojalitet och verkar ofta kalla och avståndstagande i förhållandet till andra. De skyller ofta på andra och hyser ofta långvarigt agg till andra.
Denna personlighetstyp beräknas förekomma hos cirka 0,5?2,5 % av befolkningen, hos 2?10 % av polikliniska psykiatripatienter och hos 10?30 % av inlagda psykiatripatienter. Det är svårt att motivera dessa patienter till behandling.

***Schizoid personlighetsstörning
Personer med schizoid personlighetstyp är blyga, drar sig undan kontakter, visar lite känslor, föredrar fantasi och aktiviteter i enskildhet. De vill helst vara ensamma och hyser ingen hemlig önskan om att vara populära. De söker sig gärna till yrken med ringa social kontakt. De har ofta dåliga sociala färdigheter och visar inget behov av uppmärksamhet eller någon önskan om att bli accepterade. De uppfattas som humorlösa och distanserade och betecknas ofta som "enstöringar".
Förekomsten är 0,5?0,7 % generellt i befolkningen, men så hög som 14 % bland hemlösa. Det är svårt för en läkare att etablera och upprätthålla en relation till dessa patienter.

***Schizotyp personlighetsstörning
Många tror att detta är en lindrigare form av schizofreni. Tillståndet karaktäriseras av excentriskt beteende, opassande känslor, bisarra idéer och undvikande av kontakt. Patienterna tror av och till att de har extraordinära förmågor eller att helt orelaterade händelser är knutna till dem på ett eller annat viktigt sätt. De är ofta upptagna av excentriska aktiviteter och har svårt att koncentrera sig under längre tid. De pratar ofta på ett överdrivet sätt och det är svårt att följa deras tankegångar.
Förekomsten är cirka 5 % i den generella befolkningen. Dessa personer kan uppleva intensiv ångest i sociala situationer med okända människor. Tillståndet kan utvecklas till schizofreni, men detta sker bara hos en liten del av de som har denna diagnos.

***Dramatiserande, emotionella och antisociala personlighetsstörningar
Dyssocial (antisocial) personlighetsstörning
Ett vanligt missförstånd är att personer med antisocial personlighetsstörning har dåliga sociala färdigheter. Ofta gäller i stället motsatsen. Det typiska för dessa personer är samvetslöshet. De uppträder socialt ansvarslöst och normlöst, utnyttjande, impulsivt och hänsynslöst. Personer med denna störning har ofta ett kriminellt beteende. De uppfattar sina offer som svaga och förtjänar att bli lurade. De ljuger och stjäl ofta. I många fall är de slarviga med pengar och de gör saker utan att tänka över konsekvenserna. De är ofta aggressiva och är mycket mer upptagna av sina egna behov än andras.
De flesta epidemiologiska studier visar en förekomst på 3?5 % i befolkningen.

***Emotionellt instabil (borderline) personlighetsstörning
Dessa personer är typiskt impulsiva, har skiftande och starka affekter, har en dålig självbild, är självdestruktiva och går ofta in i instabila förhållanden. De har ständiga humörsvängningar och får ofta vredesutbrott. Ofta låter de ilskan gå ut över sig själva genom att de skadar sig. Självmordshot och självmordsförsök är vanliga. De tänker mycket i svart och vitt och ingår ofta intensiva och konfliktladdade förhållanden med andra. De blir snabbt arga när det inte går som de har tänkt sig.
Förekomsten är cirka 1,5 % i den generella befolkningen. Detta är den mest studerade personlighetsstörningen och den grupp som har de bäst dokumenterade behandlingsresultaten.

***Hysterisk (histrionisk) personlighetsstörning
Dessa personer är hela tiden på jakt efter uppmärksamhet. De är dramatiserande, känslomässigt instabila och har ett ytligt känsloliv. De måste hela tiden stå i centrum av uppmärksamheten och avbryter ofta andra för att dominera samtalet. De använder ett svulstigt språk för att beskriva vardagliga händelser och söker hela tiden efter uppskattning och erkännande. De kan klä sig provocerande eller överdriva sjukdom för att få uppmärksamhet. De överdriver också vänskap och förhållanden och tror att alla älskar dem. De är ofta manipulerande.
Förekomsten är cirka 1?3 % i den generella befolkningen.

***Narcissistisk personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av självupptagenhet. I likhet med de hysteriska personlighetsstörningarna söker de uppmärksamhet och uppskattning. De är utnyttjande, har storhetstankar, bristande förmåga till inlevelse (empati) och nedvärderar andra. De överdriver sina prestationer och förväntar sig att andra ska tycka att de är enastående. De väljer ut sina vänner eftersom de anser att inte vem som helst är värdig deras vänskap. De är upptagna av att göra ett gott första intryck men har svårt att behålla långvarig vänskap eller långvariga förhållanden. De är oftast ointresserade av andras känslor och kan utnyttja andra.
Förekomsten är 1?3 % i den allmänna befolkningen.

***Ängsliga och nervösa personlighetsstörningar
Tvångspräglad personlighetsstörning
Personer med denna störning är besatta av ordning. De är perfektionistiska, samvetsgranna, stelbenta, upptagna av detaljer och har ett starkt kontrollbehov. Deras behov av att göra allting "rätt" försämrar ofta deras produktivitet. De fastnar i detaljer och missar helheten. De ställer orimligt höga krav på sig själv och andra och är ofta mycket kritiska till andra när de inte lever upp till de här kraven. De undviker att arbeta i grupp och anser att de andra är för slarviga eller inkompetenta. De undviker att fatta beslut eftersom de är rädda för att göra fel. De är sällan generösa med sin tid eller sina pengar. De har ofta svårt att uttrycka känslor. Detta är en den vanligaste personlighetsstörningen och förekommer hos 7 % av den allmänna befolkningen.

****Undvikande personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av extrem social ångest. Personer med denna störning känner sig ofta otillräckliga, undviker sociala situationer och söker jobb där de har liten kontakt med andra. De är rädda för att bli avvisade, känsliga, oroar sig för att de ska verka dumma inför andra och längtar efter att bli omtyckta och accepterade. De överdriver svårigheterna i nya situationer för att slippa delta eller vara med. De skapar ofta fantasivärldar som ersättning för den verkliga världen. Till skillnad från de schizoida personlighetsstörningarna längtar personer med undvikande personlighetsstörning efter social samvaro med andra men är rädda för att de inte ska klara av det. De är ofta deprimerade och har låg självkänsla. Förekomsten är cirka 1 % av den allmänna befolkningen.

***Osjälvständig personlighetsstörning
Typiskt för denna personlighetsstörning är önskan att bli omhändertagen. De är osjälvständiga, överlåter ansvaret till andra och är hjälplösa och otrygga utan partner. De klänger sig fast vid andra och är rädda att förlora dem. De kan få självmordstankar när ett förhållande tar slut. De överlåter till andra att fatta viktiga beslut å deras vägnar och hoppar ofta från förhållande till förhållande. De stannar ofta kvar i förhållanden där misshandel förekommer. De är mycket känsliga för att bli avvisade. De känner sig ofta hjälplösa och deprimerade. Förekomsten är 2?3 % i den allmänna befolkningen.

***Vad orsakar personlighetsstörningar?
Ungefär hälften av både normala och patologiska personlighetsdrag påverkas av ärftliga faktorer. Ungefär lika mycket påverkas av omgivningsfaktorer. Medfött temperament och barndomsförhållanden är viktiga faktorer. Särskilt viktigt är kvaliteten på nära relationer och då särskilt förekomst av övergrepp, försummelse, instabilitet, gränslöshet och otrygghet.

***Diagnos
Diagnosen ställs på grundval av upprepade samtal med läkaren, information från människor i personens omgivning och eventuellt resultat av frågeformulär som patienten fyller i. De olika personlighetsstörningarna avspeglar inte enhetliga grupper. De allra flesta som har en personlighetsstörning kvalificerar sig också för minst en till. Det kan ta lång tid innan en person får en diagnos. Samtidiga sjukdomar som ångest och depression kan i många fall vara det mest framträdande i ett tidigt stadium.

***Behandling av personlighetsstörningar
Behandlingen av personlighetsstörningar har som mål att uppnå bättre social förmåga och anpassning. Man försöker också minska akuta symtom som uppstår, till exempel psykoser. Vidare erbjuder man stöd för att reda ut kriser i förhållandet till de närmaste.

***När det gäller behandlingen delas personlighetsstörningarna in i två grupper: lätta och svåra personlighetsstörningar. De lätta personlighetsstörningarna är de undvikande, tvångsmässiga och osjälvständiga störningarna, medan resten betraktas som svåra.
Det finns mycket begränsat stöd för att någon slags behandling har varaktig effekt på dessa störningar. En del behöver tilläggsbehandling för depression och ångest.

***Vid allvarliga personlighetsstörningar kan det behövas inläggning på sjukhus och läkemedelsbehandling vid kriser, förutom specifika strukturerade psykoterapier, individuellt och i grupp. Stödsamtal hos allmänläkare kan också vara aktuellt.

***Fortsatt behandling av personlighetsstörningar
Den grundläggande personligheten är relativt stabil från tidigt vuxenliv, men betydande förändringar kan ses när man har följt stora grupper utan psykisk ohälsa upp till medelåldern och längre.

***Människor med personlighetsstörningar har större tendens att utveckla depression och ångest, ätstörningar och drogmissbruk. Kriminalitet och självmordsförsök är också något vanligare hos dessa personer. Hur ofta sådana komplikationer förekommer beror på vilken personlighetsstörning det gäller och om personen i fråga får behandling eller inte.
Behandlingsresultaten varierar, men prognosen är bättre än hos personer som inte får behandling.

Av Allexya Andreea Bianka - 6 juli 2018 19:04

***Udda eller excentriska personlighetsstörningar
Paranoid personlighetsstörning
Denna personlighetstyp karaktäriseras av misstänksamhet, bristande tillit, tolkar handlingar som fientliga eller föraktfulla och är känslig för kränkningar. Personer med denna störning har ofta en överdriven tilltro till sina egna kunskaper och förmågor och undviker ofta nära relationer med andra. De söker efter dolda meningar i allt och hittar ovänliga avsikter i det andra gör. De är snabba med att kräva vänners och familjens lojalitet och verkar ofta kalla och avståndstagande i förhållandet till andra. De skyller ofta på andra och hyser ofta långvarigt agg till andra.
Denna personlighetstyp beräknas förekomma hos cirka 0,5?2,5 % av befolkningen, hos 2?10 % av polikliniska psykiatripatienter och hos 10?30 % av inlagda psykiatripatienter. Det är svårt att motivera dessa patienter till behandling.

***Schizoid personlighetsstörning
Personer med schizoid personlighetstyp är blyga, drar sig undan kontakter, visar lite känslor, föredrar fantasi och aktiviteter i enskildhet. De vill helst vara ensamma och hyser ingen hemlig önskan om att vara populära. De söker sig gärna till yrken med ringa social kontakt. De har ofta dåliga sociala färdigheter och visar inget behov av uppmärksamhet eller någon önskan om att bli accepterade. De uppfattas som humorlösa och distanserade och betecknas ofta som "enstöringar".
Förekomsten är 0,5?0,7 % generellt i befolkningen, men så hög som 14 % bland hemlösa. Det är svårt för en läkare att etablera och upprätthålla en relation till dessa patienter.

***Schizotyp personlighetsstörning
Många tror att detta är en lindrigare form av schizofreni. Tillståndet karaktäriseras av excentriskt beteende, opassande känslor, bisarra idéer och undvikande av kontakt. Patienterna tror av och till att de har extraordinära förmågor eller att helt orelaterade händelser är knutna till dem på ett eller annat viktigt sätt. De är ofta upptagna av excentriska aktiviteter och har svårt att koncentrera sig under längre tid. De pratar ofta på ett överdrivet sätt och det är svårt att följa deras tankegångar.
Förekomsten är cirka 5 % i den generella befolkningen. Dessa personer kan uppleva intensiv ångest i sociala situationer med okända människor. Tillståndet kan utvecklas till schizofreni, men detta sker bara hos en liten del av de som har denna diagnos.

***Dramatiserande, emotionella och antisociala personlighetsstörningar
Dyssocial (antisocial) personlighetsstörning
Ett vanligt missförstånd är att personer med antisocial personlighetsstörning har dåliga sociala färdigheter. Ofta gäller i stället motsatsen. Det typiska för dessa personer är samvetslöshet. De uppträder socialt ansvarslöst och normlöst, utnyttjande, impulsivt och hänsynslöst. Personer med denna störning har ofta ett kriminellt beteende. De uppfattar sina offer som svaga och förtjänar att bli lurade. De ljuger och stjäl ofta. I många fall är de slarviga med pengar och de gör saker utan att tänka över konsekvenserna. De är ofta aggressiva och är mycket mer upptagna av sina egna behov än andras.
De flesta epidemiologiska studier visar en förekomst på 3?5 % i befolkningen.

***Emotionellt instabil (borderline) personlighetsstörning
Dessa personer är typiskt impulsiva, har skiftande och starka affekter, har en dålig självbild, är självdestruktiva och går ofta in i instabila förhållanden. De har ständiga humörsvängningar och får ofta vredesutbrott. Ofta låter de ilskan gå ut över sig själva genom att de skadar sig. Självmordshot och självmordsförsök är vanliga. De tänker mycket i svart och vitt och ingår ofta intensiva och konfliktladdade förhållanden med andra. De blir snabbt arga när det inte går som de har tänkt sig.
Förekomsten är cirka 1,5 % i den generella befolkningen. Detta är den mest studerade personlighetsstörningen och den grupp som har de bäst dokumenterade behandlingsresultaten.

***Hysterisk (histrionisk) personlighetsstörning
Dessa personer är hela tiden på jakt efter uppmärksamhet. De är dramatiserande, känslomässigt instabila och har ett ytligt känsloliv. De måste hela tiden stå i centrum av uppmärksamheten och avbryter ofta andra för att dominera samtalet. De använder ett svulstigt språk för att beskriva vardagliga händelser och söker hela tiden efter uppskattning och erkännande. De kan klä sig provocerande eller överdriva sjukdom för att få uppmärksamhet. De överdriver också vänskap och förhållanden och tror att alla älskar dem. De är ofta manipulerande.
Förekomsten är cirka 1?3 % i den generella befolkningen.

***Narcissistisk personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av självupptagenhet. I likhet med de hysteriska personlighetsstörningarna söker de uppmärksamhet och uppskattning. De är utnyttjande, har storhetstankar, bristande förmåga till inlevelse (empati) och nedvärderar andra. De överdriver sina prestationer och förväntar sig att andra ska tycka att de är enastående. De väljer ut sina vänner eftersom de anser att inte vem som helst är värdig deras vänskap. De är upptagna av att göra ett gott första intryck men har svårt att behålla långvarig vänskap eller långvariga förhållanden. De är oftast ointresserade av andras känslor och kan utnyttja andra.
Förekomsten är 1?3 % i den allmänna befolkningen.

***Ängsliga och nervösa personlighetsstörningar
Tvångspräglad personlighetsstörning
Personer med denna störning är besatta av ordning. De är perfektionistiska, samvetsgranna, stelbenta, upptagna av detaljer och har ett starkt kontrollbehov. Deras behov av att göra allting "rätt" försämrar ofta deras produktivitet. De fastnar i detaljer och missar helheten. De ställer orimligt höga krav på sig själv och andra och är ofta mycket kritiska till andra när de inte lever upp till de här kraven. De undviker att arbeta i grupp och anser att de andra är för slarviga eller inkompetenta. De undviker att fatta beslut eftersom de är rädda för att göra fel. De är sällan generösa med sin tid eller sina pengar. De har ofta svårt att uttrycka känslor. Detta är en den vanligaste personlighetsstörningen och förekommer hos 7 % av den allmänna befolkningen.

****Undvikande personlighetsstörning
Dessa personer karaktäriseras av extrem social ångest. Personer med denna störning känner sig ofta otillräckliga, undviker sociala situationer och söker jobb där de har liten kontakt med andra. De är rädda för att bli avvisade, känsliga, oroar sig för att de ska verka dumma inför andra och längtar efter att bli omtyckta och accepterade. De överdriver svårigheterna i nya situationer för att slippa delta eller vara med. De skapar ofta fantasivärldar som ersättning för den verkliga världen. Till skillnad från de schizoida personlighetsstörningarna längtar personer med undvikande personlighetsstörning efter social samvaro med andra men är rädda för att de inte ska klara av det. De är ofta deprimerade och har låg självkänsla. Förekomsten är cirka 1 % av den allmänna befolkningen.

***Osjälvständig personlighetsstörning
Typiskt för denna personlighetsstörning är önskan att bli omhändertagen. De är osjälvständiga, överlåter ansvaret till andra och är hjälplösa och otrygga utan partner. De klänger sig fast vid andra och är rädda att förlora dem. De kan få självmordstankar när ett förhållande tar slut. De överlåter till andra att fatta viktiga beslut å deras vägnar och hoppar ofta från förhållande till förhållande. De stannar ofta kvar i förhållanden där misshandel förekommer. De är mycket känsliga för att bli avvisade. De känner sig ofta hjälplösa och deprimerade. Förekomsten är 2?3 % i den allmänna befolkningen.

***Vad orsakar personlighetsstörningar?
Ungefär hälften av både normala och patologiska personlighetsdrag påverkas av ärftliga faktorer. Ungefär lika mycket påverkas av omgivningsfaktorer. Medfött temperament och barndomsförhållanden är viktiga faktorer. Särskilt viktigt är kvaliteten på nära relationer och då särskilt förekomst av övergrepp, försummelse, instabilitet, gränslöshet och otrygghet.

***Diagnos
Diagnosen ställs på grundval av upprepade samtal med läkaren, information från människor i personens omgivning och eventuellt resultat av frågeformulär som patienten fyller i. De olika personlighetsstörningarna avspeglar inte enhetliga grupper. De allra flesta som har en personlighetsstörning kvalificerar sig också för minst en till. Det kan ta lång tid innan en person får en diagnos. Samtidiga sjukdomar som ångest och depression kan i många fall vara det mest framträdande i ett tidigt stadium.

***Behandling av personlighetsstörningar
Behandlingen av personlighetsstörningar har som mål att uppnå bättre social förmåga och anpassning. Man försöker också minska akuta symtom som uppstår, till exempel psykoser. Vidare erbjuder man stöd för att reda ut kriser i förhållandet till de närmaste.

***När det gäller behandlingen delas personlighetsstörningarna in i två grupper: lätta och svåra personlighetsstörningar. De lätta personlighetsstörningarna är de undvikande, tvångsmässiga och osjälvständiga störningarna, medan resten betraktas som svåra.
Det finns mycket begränsat stöd för att någon slags behandling har varaktig effekt på dessa störningar. En del behöver tilläggsbehandling för depression och ångest.

***Vid allvarliga personlighetsstörningar kan det behövas inläggning på sjukhus och läkemedelsbehandling vid kriser, förutom specifika strukturerade psykoterapier, individuellt och i grupp. Stödsamtal hos allmänläkare kan också vara aktuellt.

***Fortsatt behandling av personlighetsstörningar
Den grundläggande personligheten är relativt stabil från tidigt vuxenliv, men betydande förändringar kan ses när man har följt stora grupper utan psykisk ohälsa upp till medelåldern och längre.

***Människor med personlighetsstörningar har större tendens att utveckla depression och ångest, ätstörningar och drogmissbruk. Kriminalitet och självmordsförsök är också något vanligare hos dessa personer. Hur ofta sådana komplikationer förekommer beror på vilken personlighetsstörning det gäller och om personen i fråga får behandling eller inte.
Behandlingsresultaten varierar, men prognosen är bättre än hos personer som inte får behandling.

[Bild]

[Bild]

Av Allexya Andreea Bianka - 6 juli 2018 18:56

Vad är en personlighetsstörning?
En personlighetsstörning är en psykisk sjukdom som kännetecknas av avvikande personlighetsdrag. Det visar sig i form av olämpliga och extrema reaktioner i många personliga och sociala situationer.
En människas personlighet består av ett relativt stabilt mönster av uppfattningar, tankar och beteenden, som kännetecknar den enskilda personen. Vår personlighet är uppbyggd av en rad personlighetsdrag som i större eller mindre omfattning visar sig i samvaron med andra människor. Personen själv är för det mesta omedveten om dessa personlighetsdrag.
Om det mönster av uppfattningar, tankar och beteenden som kännetecknar en enskild person avviker från hur genomsnittet av individerna i en kultur uppfattar, tänker, känner och förhåller sig till andra, kan det handla om en personlighetsstörning. Dessa mönster är relativt stabila och visar sig på flera områden vad gäller psykiska och sociala funktioner. En personlighetsstörning kan betraktas som en störning i utvecklingen av personligheten. Den här typen av störningar visar sig ofta redan i tonåren och fortsätter in i vuxen ålder.
Personlighetsstörningar är ofta, dock inte alltid, åtföljda av olika grad av subjektivt obehag och bristande social förmåga. De är inte en följd av andra psykiska sjukdomar men de kan föregå eller finnas samtidigt med dem.
Personlighetsstörningarna omfattar en grupp sjukdomar där den enskilda personlighetsstörningen klassificeras efter de mest framträdande personlighetsdragen.
Man beräknar att 10?15 % i en normalbefolkning uppfyller de diagnoskrav som ställs för en eller flera av de specifika personlighetsstörningarna.



*** kommer skriva mer om det i nästa inlägg.

Av Allexya Andreea Bianka - 6 juli 2018 18:31

Borderline är en emotionell instabil personlighetsstörning vilket innebär att man har svårt att kontrollera sina känslor. Detta kan bland annat leda till självskadebeteende, relationsproblem och att man saknar en identitetskänsla.
Borderline är en personlighetsstörning som kallas för emotionell instabil personlighetsstörning. Detta innebär att en person som har borderline har svårt att reglera sina känslor vilket kan ge snabba känslomässiga svängningar, såsom att gå från jätteglad till jätteledsen på en sekund.
Svårigheten att hantera känslor kan leda till självskadebeteende.
***Impulsivitet och dålig identitetskänsla
Även impulsivitet, dålig självbild, intensitet och tomhetskänslor är vanliga symptom för den som har borderline.
***Rädd för att avsluta relationer
Personer med borderline är också ofta väldigt rädda för att bli övergivna. De gör därför stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer.
***Orsaker till borderline
Varför vissa personer får borderline är fortfarande okänt. Men en teori är dock att de personer som lider av borderline har en medfödd känslomässig sårbarhet samtidigt som de utsatts för ett trauma under uppväxten.
Hur detta trauma ser ut kan variera kraftigt, så som dödsfall, våld eller att bara inte fått tillräckligt med bekräftelse.
***Kan feldiagnotiseras
Det finns andra diagnoser som liknar borderline. Därför är det viktigt att också se av någon av de andra diagnoserna stämmer bättre in innan man får sin diagnos.

Skapa flashcards