Fårst kan man fråga vad vill de att du ska göra får utbildning och sen kan du säga vad vill du göra. Men jag vet de e inte så lätt och göra det men man kan prova.
Jag säger inte att du ska ignorera vad dina föräldrar säger, därför du vet mer än oss men man kan lyssna på vad de säger och sen kan du tänka vilken av de utbildningar ska du välja. 
Till exempel jag lyssnade på mina föräldrar och gjorde den utbildningen de ville de att jag ska göra och gjorde också den utbildningen som jag ville som en hobby. 
Det är bra och göra en utbildning som kommer du få jobb efter och du gillar göra den. 
Om man gör den som man gillar, jobb livet bli roli      

Det finns flera typer av inlärningssvårigheter som kan ta sig olika uttryck hos olika individer.* En ”generell” inlärningssvårighet resulterar i att personen har svårare än de flesta andra att ta till sig all slags ny information, och att använda den på ett konstruktivt sätt. Andra individer kan ha ”specifika” svårigheter inom ett avgränsat område, t ex med att räkna, läsa och/eller skriva, eller med någon del av sin motorik.

Generella inlärningssvårigheter innebär att individen fungerar på en lägre nivå än genomsnittet. I och med att det tar längre tid att lära sig nya saker (oavsett vad), hamnar barn med dessa drag lätt på efterkälken i skolan och bland kamraterna.

De här tillstånden är relativt vanliga men ibland inte så uppenbara. De förekommer lika ofta bland flickor som bland pojkar, men de kan ta sig olika uttryck: Pojkar agerar oftare ut problem och uppmärksammas därför lättare av omgivningen. Flickor däremot drar sig inte sällan undan, de är tysta och ”snälla” vilket kan leda till att omgivningen inte ser att det finns allvarliga inlärningsproblem.

Specifika inlärningsproblem innebär att personen har tydliga svårigheter inom ett avgränsat område, t ex läsning (dyslexi), räkning (dyskalkyli) eller motorik (dyspraxi etc). I dessa avseenden tycks det finns en viss överrepresentation hos pojkar.

Symtom

Generell inlärningsstörning betyder att personen utvecklar sina förmågor litet senare och med mindre lätthet än andra, och inte heller når upp till samma nivå som de flesta andra.

Att vara sen i utvecklingen ger en klart ökad sårbarhet för många psykiska symtom och syndrom. Detta antas bero på att en viss funktionsnivå (inom de genomsnittliga gränserna) verkar vara en förutsättning för att utveckla kunskaper och färdigheter. Dessa behövs för att hantera tillvaron, när man som vuxen individ skall ta hand om sig själv, umgås med andra och arbeta eller studera. 

Vanliga livshändelser kan hos personer med låg funktionsnivå vara så påfrestande att de kan leda till uppkomst av symtom på mental ohälsa.

Mer avgränsade inlärningssvårigheter leder ofta till känslor av otillräcklighet och utanförskap. Bristande förståelse hos omgivningen kan ta sig uttryck i bestraffning eller mobbning, vilket ju innebär starka påfrestningar i sig. Vi ser därför också i dessa fall en klart ökad sårbarhet för andra symtom.

Alla sorters inlärningssvårigheter förekommer mycket ofta hos personer med andra utvecklingsrelaterade problem, som ADHD, autism, Aspergers och Tourettes syndrom.

Utredning och diagnos

Problem med inlärning av kunskaper och färdigheter utreds av psykologer. Utredningen behöver ringa in vilka specifika svårigheter som personen har, och vilka konsekvenser dessa fått. Sedan behöver utredningen försöka svara på frågan under vilka omständigheter och på vilket sätt personen skulle kunna använda sina (begränsade) resurser på ett bättre sätt. Utredningen bör också kunna utesluta tillfälliga orsaker, t ex missförhållanden i hemmet eller skolan, och identifiera sådana medicinska problem som kan vara behandlingsbara.

Behandling

Att få en begriplig förklaring till varför man fungerar som man gör innebär för många människor en stor befrielse. Nästa nivå av åtgärder är att anpassa studiemiljö och omgivningens krav. Specialpedagogiska insatser kan hjälpa en person med begränsade resurser att utveckla dessa optimalt.

För avgränsade problem som dyslexi och dyskalkyli finns redan väl fungerande pedagogiska program som visat sig ge god effekt. Problemet är mera att alla som skulle behöva sådana insatser inte erbjudits detta eftersom de inte genomgått en riktig bedömning.

Hur får man hjälp?

Barnpsykiatrin eller skolpsykologen är första instansen för utredning och behandling. För personer med dyslexi kan speciella mottagningar eller centra vara till stor hjälp.

Råd till drabbade och anhöriga

Som förälder till ett barn som verkar ha inlärningssvårigheter gäller det att skaffa sig en begriplig bild av hur ens barn fungerar. Den bilden behöver innehålla både de sidor som innebär begränsningar, men också - och framförallt - de sidor som utgör barnets styrkor eller resurser. Dessa bör man sedan uppmuntra, så att barnet kan utvecklas efter sina egna förutsättningar.

Tourettes syndrom hör till de utvecklingsrelaterade tillstånd som debuterar i barndomen eller ungdomen. Det är en kombination av tics, dvs ofrivilliga repetitiva rörelser respektive ljud, som utgör kriterierna för Tourettes syndrom. Dessa tillstånd anses numera vara helt neurobiologiska, dvs inte orsakade av faktorer i omgivningen.

Tics är motoriska eller vokala impulser som personen inte kan stoppa. De kan uppkomma helt spontant eller som svar på en upplevd sinnesretning.

Sinnesretningen har beskrivits som en lätt kittling på huden, som utlöser en motorisk handling (själva ticset), varvid kittlingen försvinner. Dock återkommer den mycket snart igen.

De vokala ticsen startar ibland på motsvarande sätt med t ex en irritation i halsen som leder till ideliga harklingar.

Barn med Tourettes syndrom har ibland ytterligare utvecklingsrelaterade problem, som ADHD/DAMP, tvångssyndrom och/eller autistiska drag.

Tics och Tourettes är inte orsakade av faktorer i omgivningen, utan anses idag helt och hållet vara neurobiologiska .

Fler än de som senare får diagnosen Touretts syndrom kan ha övergående tics under någon period i barndomen eller senare i livet.

Symtom                                                                                                                                                                 Motoriska tics kan vara enkla, och utgöras av blinkningar, grimaser, rynka på näsan, knäppa med fingrarna eller ryckningar i andra delar av kroppen. Komplexa motoriska tics kan innefatta att man berör sig själv eller andra, biter sig i tungan eller läppen, eller företar provocerande gester. Vokala tics kan också vara enkla som att fnysa, hosta, vissla, grymta eller skrika. De komplexa vokala ticsen kan ibland vara av formen ”fula” eller opassande ord, att man säger de ord någon annan sagt eller upprepar det man själv just sagt. Oftast är de dock mer banala, mer eller mindre meningsfulla ord, fraser eller meningar.

Utredning och diagnos                                                                                                                                        Diagnosen ställs efter föräldrars beskrivning, personens egen berättelse och psykologens observation av verbala och motoriska tics.                                                                                                                                              Det är också viktigt att noggrant utreda andra tillstånd som ofta förekommer samtidigt med tics och Tourettes syndrom.  Till sist är det av stor vikt att utesluta att tillståndet har med drogmissbruk eller andra hjärnsjukdomar att göra.

Behandling                                                                                                                                                                 Antipsykotiska läkemedel har visats ha viss effekt vad gäller att minska frekvensen av själva ticsen. Det finns antidepressiva läkemedel som kan mildra tvångssymptomen, liksom psykologiska behandlingar som kan ha viss effekt.                                                                                                                                                           Huvudlinjen är dock det man kallar psykoedukativ behandling. Det innebär att barn, föräldrar och lärare (m.fl.) får tillgång till utförlig och ingående information om tillståndet och ges möjlighet att diskutera på vilket sätt tillvaron för de berörda kan underlättas.

Hur får man hjälp?                                                                                                                                                      Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, är förstahandsalternativet för diagnos och behandling av barn och ungdomar.Att anhöriga och omgivningen i stort skaffar sig information för att förstå tillståndets karaktär, och upprätthåller en icke-dömande inställning är viktigt för att tillvaron skall bli mer uthärdlig för den som lider av tics och Tourettes syndrom. Egen kunskap är givetvis också viktig.